Om du blir rädd för att bli rädd så blir du rädd
Ja, det är ju det som jagar mig hela tiden. Att om jag blir rädd för att tänka på ett visst sätt så kommer jag onekigen att ofrivilligt tänka just så. Just nu är det i sociala sammanhang jag blir rädd att tänka fel, fast ja även i ensamhet är det väl en del dryga tankar. Ibland är det tankefrid, ibland är det sjuukt bråkigt. Någon som har en lösning på detta dilemma som pågår i hjärnan? Jag kommer inte på nåt vettigt, och då är jag ändå en sån som brukar kuna komma på lösningar.
Har överlevt sista seminariet nu iallafall. Var väl inte nervös direkt. Hade fullt upp med att försöka hitta en lösning på alla tankar. Well. Dålig dag idag tankemässigt. De bråkar å skriker mot mig. Inte med. Mot.
Sen brände jag mig på stekpannan förut men det är ett mindre bekymmer, det läker ju liksom.
Kanske ska ut i helgen. Kanske.
Nähä ok, då säger vi så då thoughts.
Fast jag borde ändå, trots er. Vad ni än säger. Vad ni än hotar med.
//S
