Memories
Patienten är helt utmattad. Hon ser ner i golvet med trötta ögon när vi pratar, hennes tal är långsamt och rösten torr och trött. Hon gäspar ofta och fastnar med jämna mellanrum med blicken stirrandes på olika punkter i rummet. Hon stannar ofta till i mitten av en mening som om hon tappar fokus eller inte bryr sig något särskilt om den tänkta meningens betydelse.
Hon verkar oberörd i frågor som kan anses ha ett mycket stort allvar. Jag försöker förklara vad allvaret består av och vilka konsekvenser som kan uppstå om aktuellt beteende fortskrider. Patienten nickar tafatt och verkar uppfatta budskapet men verkar fortfarande känslomässigt oberörd.
Patientens fysiska hälsa är i ett oroväckande skick både till synes och enligt provtagning där tydliga brister är påtagliga. Huden på händer, armar och i stora partier runt ansiktet är gråaktiga vilket talar för syrebrist och anemi. Hon har dessutom blåmärken på både mage, ryggkotor och revben. Fötterna är såriga och ett par plåster fångar upp delar av de skavsår som finns ovantill på hälarna. Reflexer på knäskålarna fungerar dåligt och patienten själv påpekar att knäna ofta viker sig utan förvarning när hon står eller går.
//S
