Min snabba bantning 2019...lite tankar.
För snart två år sen, "våren" 2019 beslöt jag mig för att banta. Jag lessnade på min övervikt och bestämde mig från en dag till en annan. Nu får det vara nog. Flera personer hade ifrågasatt om jag var gravid och jag fick ständigt menande kommentarer om vad jag egentligen åt och varför jag slutat träna (jag tränade hårt och åt nyttigt under denna tid - men för mycket). Dessutom kändes det som om folk inte tog mig på allvar. Jag vet inte varför man tänker att överviktiga är oseriösa och karaktärslösa, men det verkar tyvärr se ut så i samhället. Det är inte min talan, det är min egen erfarenhet som verkligen uppmärksammat detta faktum och det är inget jag ser som något positivt.
Hur som helst så påbörjade jag en bantning jag sent kommer att glömma med en metod jag inte riktigt kan gå in på då den inte var speciellt sund. Jag bantade....och bantade....och bantade. 5, 10, 15, 20 kg rök på några månader. Innan bantningen hade jag tränat hårt i något halvår men min övervikt hjälptes inte av träningen eftersom jag blir så hungrig av träning, äter mer och får svårare att ligga på kaloriunderskott vilket är ett måste för bantning eller viktnedgång som folk idag helst kallar bantning. Men det är faktiskt detsamma.
Jag bantade bort mina överflödskilon och jag bantade bort min ångest. Jag bantade bort min sorg över att ha blivit bortvald och min oro över framtiden. Jag bantade bort min längtan efter ett roligt liv och jag bantade bort min ork att såväl fortsätta styrketräna som min ork att sjunga och skriva musik. Mitt kroppsfett men också mina muskler bantades bort. Den ork jag prioriterade gick åt till c-uppsatsen och några påtvingade, lugna cykelturer i vårsolen samt promenader längs vattnet. Det var vad jag fortfarande orkade.
Bild från juni 2019 i Bynäset, var väl halvvägs inne i bantningen här.
Jag klarade inte c-uppsatsen och fick även lägga sommaren till att göra klart den. 2019 var en kylig sommar, mycket kylig. Särskilt kall blir man när man bantar, eftersom mat/energi värmer upp våra kroppar. Med andra ord blir man kallare när man äter mindre än man gör av med.
När jag hade bantat klart orkade jag börja träna på gym igen. Då kunde jag ju äta mer igen eftersom jag ju bantat klart. Äter man mer orkar man mer. Då orkar man träna och man orkar med livet utan att allt man gör känns som en evig kamp. En kamp mot orken.
Vad vill jag säga med detta? Ja, jag är faktiskt inte helt säker men jag vill nog ändå påstå att det inte är någon bra idé att gå all in på det där sättet, för, visst klarar man sig ett par veckor med att leva på grönsakssoppor i olika former (okej, inte riktigt bara soppor men ni som fattar, fattar) men sen, med tiden, utan att du vill inse faktum så tappar du din livsgnista, din grundenergi, din normala ork.
Sköt om dig.
//S
