sofria.blogg.se

Alla pusselbitar behövs för att känna sig hel. Nu är det bättre. Jag vill inte längre dö. Inte än iallafall. Vi har alla dippar och kriser. Livet är skört som ett lufttorkat löv om hösten. Jag sa till psykiatrin att nu, är det mycket bättre, jag hör av mig om det skulle bli likadant igen. Det var i tisdags jag dippade men i torsdags jag skrev till neuropsyk..mådde helt enkelt för kasst tisdag-onsdag för att be om hjälp, men jag tror nu i efterhand att det hade varit bättre.

 

Helgen var rätt bra. Varit med min pojkvän plus några vänner till honom, i lördags. Bowlat mm. Skönt att komma ut lite. Jag har lätt för att känna mig instängd och isolerad, även när jag inte är ensam, vilket jag numera sällan är. Om man mest hänger inne i ett rum eller en lägenhet spelar det ingen roll om man är en eller 10 pers för det blir ändå en sorts isolering tillslut.