sofria.blogg.se

Till dig. Du vet nog vem du är om du bara läser det jag kommer att skriva. Du har behandlat mig illa i ungefär åtta år. Du har fryst ut, förolämpat, skitit i , lovat men svikit, pratat skit om, gjort ledsen gång på gång. Du har varit så feg att du inte vågat säga rakt ut hur illa du av okänd anledning tyckt om mig. Du har varit så feg och rädd att säga rakt ut att du inte vill ha kvar mig i ditt liv och att du gärna skyr mig som pesten. Du har lurat mig, manipulerat mig, Kommit krypande tillbaks efter ett svek. Tagit för givet att jag tål vad som helst och att jag alltid förlåteroch går att behandla hur somhelst. I omvägar har jag listat ut hur du svikit och skrattat med andra om mig. Du har kommit med undanflykter och bortförklaringar för att slippa mig och du har skapat en bild av mig som om jag vore mindre värd. Jag ställer mig kort och konsist bara frågan VARFÖR? Vad är det som är så avskyvärt med mig som gjort att du tycker jag förtjänat denna behandling om man får ställa frågan på sin spets? Jag har ju ställt upp för dig och trott att vi var vänner. Herregud så fel jag hade! Du har varit en omogen barnunge som varit så rädd. Jag FATTAR inte varför jag ens trott att du bara betett dig så av en slump, tillfälligt. Att du ju alltid blir snäll, schysst och en riktig vän igen. Men vilken vän utelämnar, sviker, skrattar åt med andra, tycker att man är mindre värd? Jag minns särskilt en händelse. Efter det var jag förkrossad för du hade lurat mig. Du hade ljugit om att du skulle träffa mig och en person till. Sen fick jag i omvägar veta att ni setts själva. Du hade med andra ord kontaktat personen och ja du måste ha gett en anledning, jag vet inte vilken, till att jag inte förtjänade att träffa er. Detta var länge sen men det var det som gjorde att jag kom till insikt vilken svikare  du var och att jag inte behöver dig i mitt liv mer. Om den aktuella "du" har läst detta antar jag att du förstår att du inte längre finns i mitt liv och du kanske har hjärta att få ett hum  om varför, kanske inte.Jag vill  också att du ska veta att jag gråtit många tårar på grund av dina svek. Du har fått mig att känna mig värdelös gång på gång och att känna mig precis  så avskyvärd som du genom åren ansett mig vara. Jag kommer aldrig att förstå varför och mitt hjärta har många ärr på grund av dig. Mennu är det hej då. Hoppas du läst och inser vad du har gjort. Kanske mognar du en dag och ångrar dig åtminstone lite. För omogen är man om man måste behandla andra så här. Då tänker jag främst på skitsnacket och rädslan. Och att överhuvudtaget inbilla sig att andra skulle vara mindre värd? Det är ju bara påhitt och myt. Nåt litet falskt rykte som påverkat vadf vet jag. Du är historia. Aldrig mer vill  jag se  dig. Du har förstört så mycket av mitt egenvärde och självbild.