Hoppet är det sista vi tappar
Folk kan nog få lite fel bild av mig eftersom jag i överlag bara bloggar när jag känner starka och obehagliga känslor som måste få skrivas och ventileras ut nånstans. Detta gör ju då att alla inlägg blir känslosamma, dystra, arga och mer eller mindre terapeutiska. Men det är å andra sidan totalt valfritt att läsa.
Hur som helst går dagarna i väntan på att få veta vad som gör att min syn inte fungerar. Den har blivit värre och värre sen i höstas och det är omöjligt att läsa en normal boktext. Jag känner inte igen personer förän jag står ett par meter ifrån dem och ja. Det var optikern som upptäckte allvaret eftersom inga glas som testades där passade. Med andra ord var detta något annat än dålig syn. Några besök till ögonmottagningen och en drös med tester resulterade i att de hittade en skadad synnerv med oförklarlig orsak. Eftersom synnerven ligger i huvudet så väntar jag nu på en remiss förr att röntga hjärna och ta andra prover, tex ryggmärgen. Det har varit en jul fylld av oro och stress eftersom jag inte vet vad det är eller om det går att göra nåt. Jag hoppas det är en liten inflamation eller varför inte en liten godartad tumör som man lätt kan ta bort och sen är allt bra igen. Har läst att såna finns..Det värsta vore om det är nåt obotbart. Är rädd.
Fick reda på igår att jag lyckades ta mig in på socionomutbildningen. Men det är ingen idé om jag inte kan läsa. Synen påverkar allt verkligen. Det tänkte jag inte på när den var i god form. Något man vill ha hela livet. Inte som en förkylning direkt som läker ut. Det är i såna här situationer man måste tro på gud, för att kunna be böner om att det ska lösa sig. Tänk att inte kunna se världen mer.
Tack för att jag fick gnälla av mig lite av min oro och om det är massa stavfel så fattar ni
Hur som helst går dagarna i väntan på att få veta vad som gör att min syn inte fungerar. Den har blivit värre och värre sen i höstas och det är omöjligt att läsa en normal boktext. Jag känner inte igen personer förän jag står ett par meter ifrån dem och ja. Det var optikern som upptäckte allvaret eftersom inga glas som testades där passade. Med andra ord var detta något annat än dålig syn. Några besök till ögonmottagningen och en drös med tester resulterade i att de hittade en skadad synnerv med oförklarlig orsak. Eftersom synnerven ligger i huvudet så väntar jag nu på en remiss förr att röntga hjärna och ta andra prover, tex ryggmärgen. Det har varit en jul fylld av oro och stress eftersom jag inte vet vad det är eller om det går att göra nåt. Jag hoppas det är en liten inflamation eller varför inte en liten godartad tumör som man lätt kan ta bort och sen är allt bra igen. Har läst att såna finns..Det värsta vore om det är nåt obotbart. Är rädd.
Fick reda på igår att jag lyckades ta mig in på socionomutbildningen. Men det är ingen idé om jag inte kan läsa. Synen påverkar allt verkligen. Det tänkte jag inte på när den var i god form. Något man vill ha hela livet. Inte som en förkylning direkt som läker ut. Det är i såna här situationer man måste tro på gud, för att kunna be böner om att det ska lösa sig. Tänk att inte kunna se världen mer.
Tack för att jag fick gnälla av mig lite av min oro och om det är massa stavfel så fattar ni
