sofria.blogg.se

Har ni någonsin känt att ni gått en längre tid och känt att ni har en plan, ett mål, en positiv förväntan och ja.. nästan en känsla av att livet löst sig och allt är en ren fröjd. Livsglädjen liksom är höjd till skyarna och de bekymmer du kanske suttit med tidigare i livet liksom bara går plötsligt att vifta bort. Sen plötsligt raseras allt. Allt allt allt raseras, försvinner, avtar. Ingenting finns längre kvar. Allt du gått och trott, känt, blivit trygg i, känt livsglädje och mening kring. Allt försvinner och du står där chockad och förstörd och finner inga som helst utvägar. Det enda du har kvar är en krossad livslust, en förstörd tro på dig själv och din framtid. Ingenting finns kvar. Du hittar inga lösningar. Du letar fibrilt. Allt du vill är att försvinna. Slippa känna. Slippa tänka. Slippa minnas. Slippa vara en förlorare och en lurad konstant gråtande robot som lever i total meningslöshet. Allting är värdelöst men det var en fin dag. Jag gillade livet. Men just nu känner jag att allt är värdelöst och jag måste faktiskt få känna så! Vara ärlig. Jag har ett värde och i detta värde ingår rätten att få yttra sina känslor och tankar precis så som man känner just precis nu. Och  just precis nu är allt värdelöst. Men det var en fin dag.