Tjock kan du va själv
Idag var en sån där märklig dag när det känts som om allt och alla av okänd anledning varit emot mig och typ sett ner på mig med kritiska ögon, Jag kan inte för mitt liv komma på någon rimlig orsak. Vad i hela friden har jag egentligen gjort liksom? Sanningen är ju den att nej, jag har inte gjort någonting fel eller konstigt överhuvudtaget. Det är bara min kritiska hjärna som inbillar sig det. För självkritik är något hjärnan är expert på. Sen överanalyserar jag ju varenda företeelse, övertolkar varenda ord och varenda ansiktsuttryck. Nä. Nu vill jag bara ta en skön höstpromenad i ensamhet (enkelhet) och försöka få hjärnan i balans. Få den att inse att det inte är något fel på mig och att folks kritiska blickar bara är inbillning.
