En gråtsam dag
Idag har jag seriöst gråtit hela dagen. Det började med att en gammal traumatisk grej gjorde sig påmind och sen var det som om en kran öppnades och det kunde inte sluta forsa massvis av salta tårar som inte gick att bespara. Jag försökte tänka på annat men stod bara och stirrade och blev som handlingsförlamad. Tillslut gick jag ut istället för att gå under. Ringde först mamma och sen en kompis men jag fick inte fram några ord för jag kämpade så hårt för att kväva gråten som hela tiden höll på att skölja över klumpen i halsen. Ville inte gråta utomhus eller i telefon. Hade inget papper med mig heller.
Jag gråter än. Jag är traumatiserad. Det var en grej som hände för snart ett år sen och jag vet inte varför det blev så starkt nu när jag började tänka på det. Jag kanske är extra sårbar just nu, jag vet inte. Men jag minns vissa saker väldigt starkt. Jag minns ordagrant vad folk har sagt och gjort, jag minns exakt hur folks röster har låtit när de sagt vissa meningar och fraser och de upprepar sig i mitt huvud. Jag minns hur folks ansiktsutryck och miner sett ut och jag ser dem innanför pannbenet. Jag kan inte släppa jobbiga saker helt enkelt, det går bara inte. Det fastnar som klister. Det finns ingen utväg för dessa tankar, de är väl konserverade och odödliga.
//S
