Mörk period
Nu är även drömmarna dimmiga. En lång tid in i synförsämringen såg jag fortfarande normalt, klart när jag drömde. Nu är det som om hjärnan och mina inre bilder förstått att ögonen lagt ner sin aktivitet och att den inte kommer att återkomma. Det var roligt att se klart en stund på dygnet. Det var kul så länge det varade.
Jag är rätt dålig i skolan med undantag skrivuppgifter. Det har jag nog alltid varit. Jag har ingen naturlig talang för att vare sig ta in ny kunskap, att bearbeta det eller att placera det i långtidsminnet.Vi är alla bra på olika saker. De flesta i klassen och i andra akademiska utbildningar verkar ha lätt för att lära sig och etablera lärdomarna snabbt. Jag önskar jag lärde mig lite snabbare för att hinna göra andra saker på dygnet. Just nu pluggar, tränar, äter och sover jag. Hade varit kul att hinna med lite nöjenibland med. Eller att kunna se en film utan att känna skuld över att göra nåt meningslöst.
I morgon är det sjukhuset. Träffa läkare. Få besked.Gå därifrån neutral eller ledsen. Man tror man är så stark. Ändå dyker det upp så mycket känslor i mötet öga mot öga med en allvarlig läkare. Två gånger har jag störtat ut från sjukhuset storgråtandes. Det går inte att hejda. När gråten kommer.
Det är en motig vecka detta. På torsdag är det seminarium och hemtentan blir tillgänglig. veckan efter är det salstenta. Jag får ett eget rumoch en uppförstorad tenta.Men det känns tveksamt att jag kommer hinna lära mig allt. Hemtentan är tyvärr på helt andra ämnen än salstentan så den ena hjälper inte den andra.
Det känns kämpigt. Skulle behöva tända ett ljus i mörkret.
s
Jag är rätt dålig i skolan med undantag skrivuppgifter. Det har jag nog alltid varit. Jag har ingen naturlig talang för att vare sig ta in ny kunskap, att bearbeta det eller att placera det i långtidsminnet.Vi är alla bra på olika saker. De flesta i klassen och i andra akademiska utbildningar verkar ha lätt för att lära sig och etablera lärdomarna snabbt. Jag önskar jag lärde mig lite snabbare för att hinna göra andra saker på dygnet. Just nu pluggar, tränar, äter och sover jag. Hade varit kul att hinna med lite nöjenibland med. Eller att kunna se en film utan att känna skuld över att göra nåt meningslöst.
I morgon är det sjukhuset. Träffa läkare. Få besked.Gå därifrån neutral eller ledsen. Man tror man är så stark. Ändå dyker det upp så mycket känslor i mötet öga mot öga med en allvarlig läkare. Två gånger har jag störtat ut från sjukhuset storgråtandes. Det går inte att hejda. När gråten kommer.
Det är en motig vecka detta. På torsdag är det seminarium och hemtentan blir tillgänglig. veckan efter är det salstenta. Jag får ett eget rumoch en uppförstorad tenta.Men det känns tveksamt att jag kommer hinna lära mig allt. Hemtentan är tyvärr på helt andra ämnen än salstentan så den ena hjälper inte den andra.
Det känns kämpigt. Skulle behöva tända ett ljus i mörkret.
s
