sofria.blogg.se

För över ett år sen bestämde jag mig för att göra en npf-utredning, dvs en neuropsykitrisk utredning. Detta för att jag länge misstänkt att jag har någon diagnos, såsom adhd, add eller autism. Vilket det också visade sig att jag hade. I dagsläget skiljer man inte på asperger syndrom och andra typer av autism. Allt går inom ramen för autismspektrumtillstånd. Hade jag gjort utredningen för tio år sedan hade asperger blivit min diagnos men nu har jag alltså autism av lindrig svårighetsgrad.

 

Jag hade själv misstänkt adhd eller add i många år, i och med mina svårigheter att koncentrera mig. Men jag hade full poäng på ett av testerna, som handlade om att hålla fokus en längre tid, något inte någon med add eller adhd hade fixat. Mina koncentrationssvårigheter och att jag lätt "zoomar ut" beror sannolikt på att jag har svårt för att finna intresse i saker och ting utöver mina specialintressen - där jag snarare får ett hyperfokus.

 

 

Våren 2022 ringde jag till vårdcentralen för att anmäla intresse om utredning. En psykoterapeut skulle återkomma till mig några veckor framåt för ett telefonmöte/intervju. När hon väl ringde, ställde hon frågor om mitt liv, min uppväxt, mina svårigheter mm. Sen blev det sommaruppehåll (???) och inget mer hände förän på den sena hösten, typ november. Då blev jag kallad till utredningsbesök hos en annan psykoterapeut/utredare på vårdcentralen. Där blev jag intervjuad återigen i ca två timmar och fick efter detta med mig ett stort kuvert med en massa papper med frågor jag skulle besvara, mest kryssfrågor. Detta skulle jag sedan ta med till en andra träff då vi skulle köra ännu en intervju på ca 2 timmar. Sedan var det momentet klart och en bedömning skulle göras.

 

Efter en tid fick jag hem ett papper på att en bedömning gjorts att jag kommer få genomföra en "riktig" utredning på psykiatrin. Men först måste jag lämna prover som visar att jag är drog och alkoholfri samt har normala sköldkörtelvärden (???). Dessvärre var sköldkörtelvärdet avvikande och jag skulle därför få ta om proverna om 6-10 veckor (suck). Tiden gick, proverna togs om och var då normala.

 

Nu var det dags att träffa en psykolog som skulle göra den riktiga utredningen. Vi träffades först ett par gånger och han intervjuade mig ungefär som tidigare men med mer fördjupnade frågor. Sedan fick jag återigen hem en massa papper med kryssfrågor att besvara. Sen var det en massa tester som skulle göras vid två olika träffar. Det var begåvningstester i stora drag. Typ ordförståelse, bygga ihop klossar, minnesövningar (sifferminne), matematiska problem, huvudräkning, frågor gällande allmänbildning. Ja detta var ett ganska påfrestande moment men visade tackolov att jag var helt normalbegåvad. Det jag tyckte var absolut lättast var det som hade med sifferminne att göra (han läste upp flera siffror på raken och jag skulle säga siffrorna baklänges, i storleksordning mm, faktiskt en rolig övning) samt den jag beskrev ovan om att hålla fokus. Det jag var rentutsagt kass på var de övningar som handlade om att kunna strukturera och planera samt bildminnesövningar. Jag vet ju sen tidigare att jag har svårt att planera om det händer oförväntade saker som kräver snabb planering och det med bildminnet förklarar varför jag typ helt saknar lokalsinne.

 

Sedan höll han två till telefonintervjuer med kompletterande frågor och ringde dessutom upp mina föräldrar för en intervju med dem. Sedan var det dags för ett besök där jag skulle få veta resultatet. Nu är vi inne på mitten av maj. Det tog alltså över ett år från att jag visat intresse till detta till att utredningen var klar och jag vet att många får vänta ännu längre.

 

Så, nu har jag min diagnos. Autism av lindrig svårighetsgrad. Förklarar en del. Så som varför olika människor beskriver mig totalt olika, beroende på vem de själva är och i vilket sammanhang de mött mig. Jag har dessutom lätt för att känna vilka människor som är på min sida och vilka som har något emot mig. För det är tusen gånger jag känt hur folk tittar snett på mig som om jag vore en utomjording. Jag har även en teori om att folk som ligger väldigt långt från autismspektrumet också är sådana jag aldrig någonsin skulle kunna bli vän med, för det är som om allt bara skär sig med dem. Man pratar med varann men ingen förstår den andre. 

 

Jag har trots allt flera nära och kära som har samma diagnos eller som har drag av autism och dessa kommer jag bäst överens med. Det blir en kravlös relation när man inte behöver leva upp till de sociala krav och normer som finns bland icke autister och det blir även mer intressant med andra som har specialintressen och saker de har att berätta som faktiskt är intressant att lyssna på (inget dötrist kallprat om oväsentliga ting 😅).

 

 

 

 

 Men det är klart att jag behöver besvara och använda dessa frågor ibland. De känns bara tomma och oväsentliga för det mesta.

 

Jag funderar och tänker mycket, har alltid gjort. Saker som de flesta inte ifrågasätter kan jag fastna i och filosofera sönder. På gott och ont. Det är mycket som pågår hela tiden, inuti huvudet. Frågor ställs, senarion skapas. Hur ska jag göra? Vad förväntas jag göra? Bör jag fråga, eller kommer det verka konstigt?

 

Det har blivit många missförstånd i mitt liv, framförallt inom de jobb jag haft. Folk har uppfattat mig som lat och dum, när jag i själva verket bara varit omedveten om vad jag borde ha gjort eller så har saker varit för otydliga för att veta hur de ska göras. Som autist är ingenting självklart, vi behöver tydliga instruktioner på detaljnivå, annars blir vi osäkra och då riskerar vi att fastna i osäkerhet och tvivel, snarare än att agera. Men när vi väl vet, när vi väl känner oss bekväma och har full kontroll. När vi trivs med det vi gör, då jobbar vi på bra. Allt handlar om att finna sin rätta plats.

 

Vi trivs oftast med relativt enformiga arbetsuppgifter där vi kan jobba relativt ostört eller med bara någon enstaka kollega. Annars blir det rörigt, för mycket intryck på samma gång. Vi hinner inte sortera mycket intryck på kort tid. Då blir vi trötta. Då orkar vi bara en timme på jobbet, sen behöver vi gå hem, men vi måste vara kvar, bli trötta och tillslut helt dränerade, nästintill apatiska - och då riskerar vi genast att tappa det. Bli ofokuserade och orkeslösa. Uppfattas som lata och oengagerade. Tröga.

 

Till mina specialintressen hör musik, hjärnan/psykologi/mänskligt beteende  och hälsa. Så till viss del är ju människor en del av mina specialintressen. Jag  är väldigt intresserad av brott och straff, juridik, psykologi, beteendevetenskap, psykisk och fysisk hälsa. Att människor är intressanta att studera och lära sig om är nog en fördel vid autism, då det ofta finns svårigheter i det sociala samspelet. Kanske är det detta som gjort mig intresserad av människor? Som ett sätt att lära sig och bli bättre på att förstå andra? Att läsa av andra, är faktiskt något jag ägnar mycket tid åt och ibland läser jag nog in lite väl mycket, villet gör att jag ofta tror att folk är sura tex bara för de har en dålig dag. Annars tror jag det ofta är till sin fördel.

 

Sen har jag musiken, låtskrivandet. Skrev mina första låtar när jag gick på dagis. Jag spelar på gehör. Är för ointresserad av noter. Skriver heller aldrig ner mina texter numera, förutom i huvudet. Är för ointresserad av att skriva ner sånt jag redan har skrivit upp i huvudet I guess.

 

Har väldigt svårt för att göra saker som känns repetativt utan att ge någon effekt. Till exempel städning. Sjukt trist. Det kommer ändå att bli stökigt igen, därav totalt effektlöst i längden. Samma sak med vissa typer av jobb som jag aldrig hade kunnat tänka mig just för att de inte leder till några långsiktiga resultat utan mest underhåll för dagen. Jämfört med t.ex träning. Med regelbunden styrketräning, kommer jag att få en viss effekt för varje gång och en långsiktig effekt blir ökad styrka.

Jag har alltid gillat känslan av av bli bättre på saker och ting och då krävs det ju övning. Det gäller egentligen allt jag har som intressen, även om det mest handlar om att lära sig mer om t.ex psykologi. Ja, jag gillar nog att lära mig saker när det gäller mina intresseområden.

 

Jag gillar natten. 

Kravlöst och tyst.

 

Glad midsommar

//S