Nu har jag fått min autism(asperger)diagnos!
Efter ett halvår av utrednigsbesök är det nu klart att jag har autism av högfungerande karaktär.
Varför är ingenting självklart för mig, så som det verkar vara för andra?
Hur kan de veta allt, utan att behöva fråga?
Varför kan alla andra så mycket om allting? Jag kan bara fakta om ämnen som intresserar mig.
Varför reagerar jag inte på fysisk smärta men får kroppslig värk av oljud eller för lång ögonkontakt?
Varför hatar jag överraskningar?
Varför är jag social om en person är i rummet men allt tystare när mängden människor ökar?
Varför måste jag fråga så pass mycket att chefen ger mig sparken, för att jag frågar en massa hela tiden?
Varför snöar jag in på saker och lär mig exakt allt om det?
Varför började jag komponera melodier på pianot när jag var tre år gammal, men är helt ointresserad av noter?
Varför kollar de nya kollegorna snett på mig när jag säger att jag är stressad för att jag fått nytt jobb?
Varför får jag panik när nya situationer väntar?
Varför får jag ofta höra i efterhand att jag gjort fel?
Varför trivs jag och fungerar som bäst med andra människor som har autism, både i jobbet och utanför jobbet (vänner)?
Jag markerar det sista för det är verkligen så. Jag klickar ofta med andra som har autism och nu vet jag varför.
Min autism är mild och högfungerande och min begåvning är intellektuellt normal. Så för tio år sen hade jag haft asperger men detta ord har man tagit bort idag.
