Mat, kost, ätande. Då fram till nu.
Nu var det ungefär ett år sen som jag beslöt mig för att gå ner alla de kilon som jag hade lagt på mig under tillfrisknandet av depressionen jag hade haft från hösten 2016 fram till sommaren 2017. Jag tror att depressionen var en kombination av en långvarig uppgivenhet till följd av min oförklarliga synnedsättning som det inte fanns någon förklaring på trots nästan ett halvårs utredning, samtidigt som det var mycket stress och press på den utbildning jag inledde hösten 2016 där jag heller inte trivdes.
Under depressionen åt jag knappt av det enkla skälet att jag inte kände hunger. Dessutom kändes det meningslöst att äta när jag ändå mest bara sov och vilade. Det blev en ond cirkel och den extrema värk jag hade blev inte direkt bättre av den efterföljande näringsbrist som blev ett resultat av svälten. Så, när jag väl började tillfriskna under våren 2017 och därav började äta igen var det som om kroppen bara ville ha mer och mer och trots en hälsosam LCHF-kost med "ren" och bra mat så bara flög jag upp 30 kg under ett halvårs tid. Det fanns ingen botten och jag var hungrig hela tiden. Kroppen skrek efter mer. Mer kyckling, kött, ägg, avocado, osötad yoghurt och hälsosamma fröer. Det spelade ingen roll hur nyttiga livsmedlen var. Kroppen skrek "meeeer" och jag antar att jag lyssnade lite väl mycket på dennes önskemål. Jag tror det händer något med hjärnan när kroppen varit utsatt för svält en längre tid men exakt vad vet jag inte. Vet dock fler som varit med om liknande femma efter svältperioder.
Trots att jag både intervalltränade och styrketränade under viktuppgången så blev det en hel del överflödskilon bestående av fett. Jag hann knappt märka vad som hände förrän kommentarerna började bli vardag. "Men, du som äter så nyttigt hur är det möjligt..jag menar...", "Men, du som tränar så mycket, eller gör du verkligen det...jag menar...". Ja folk verkade inte tro på att jag levde jäkligt hälsosamt men det gjorde jag. Jag åt helt enkelt för mycket energi/kalorier som kroppen inte hann bränna.
Det var när folk började fråga om jag var gravid som jag på riktigt började min resa tillbaka till min normala krop, min bantning. Ja bantning betyder ju viktnedgång så varför inte återuppliva detta lite tabubelagda begrepp. Hur som helst. Folk frågade rakt ut om jag var gravid och hur folk kan vara så okänsliga och ta sig rättigheten att ställa sådana elakheter till frågor kan man ju fundera på, men det är sanningen det. Det var också delvis tack vare detta som jag kom igång så pass snabbt med min bantningskur. Jag ville bevisa att jag var minsann inte gravid och jag kunde minsann återfå min normala kropp och fort skulle det gå. Jag var dessutom less på att svettas hela tiden och bära runt på mina 30 extra mjölkförpackningar som befann sig utspridda på min ganska korta kropp.
Eftersom jag hade gått upp av LCHF så insåg jag att denna diet rent logiskt inte kunde funka för att gå ner. Den var för fet och energirik men även för god och lyxig och fick mig att äta för mycket kalorier i form av energität mat. För att minska i vikt krävs det oavsett kost att förbränna mer energi än man får i sig. Alltså är det klokt att äta rikligt med energifattiga livsmedel som grönsaker och rotfrukter samt magra proteinkällor om man vill äta rimligt stora mängder men samtidigt minska energiintaget. Så, kroppen bränner ju faktiskt energi varenda sekund under dygnet, vilket ju innebär att det främst faktiskt handlar om ett minskat matintag när man vill gå ner i vikt. Faktum är att den största energiförbrukningen sker i vila eller när vi utför våra vardagssysslor. Träning är bra för oss men vi bränner inte speciellt mycket mer energi av t.ex en timmes träning jämfört med om vi hoppar över denna timme.
Jag körde min egen diet. Minskade kalorierna snabbt och i början kändes det lite kämpigt och jag var ofta hungrig. Men när man är hungrig betyder det samtidigt att kroppen äter av sina fettlager så jag fortsatte kämpa och gick snabbt ner. Efter några veckor, när våren också började visa sin närvaro, började jag känna mig lättare och dessutom mindre hungrig. När man äter mindre så krymper magsäcken och vi blir därmed mindre hungriga och fortare mätta. Sen tror jag att våren, värmen och ljuset hjälpte till en del. Det kändes enklare på något sätt. Jag tränade inte speciellt mycket under viktnedgången. Orkade inte eftersom man blir väldigt trött när man ligger på ett sånt stort energiunderskott som jag gjorde. Så det blev mindre träning än vanligt, väldigt mycket mindre, stundvis inget alls mer än promenader och cykling som transport till och från affären, skolan, jobb osv. Men jag ville ner, bli smal. Kunna ha mina jeans igen.
Från mars till juni gick jag ner säkert 20 kg. Det störde folk. Kanske ännu mer än min viktuppgång hade provoserat männniskor. Folk började undra och ifrågasätta vad jag åt, hur jag åt, om jag tränade mycket och om jag verkligen mådde bra. Mina svar på den typen av frågor blev ju att jag faktiskt inte alls tränar speciellt mycket jämfört med förut, att jag åt mycket nyttigare förut och mest åt sånt jag tycker om. Dessa svar var ju ifakto helt sanna. Jag åt det jag gillade så länge kaloriintaget inte överskreds och hade blivit mindrenoga med vikten av kalorifattig mat utan brydde mig egentligen mest om att begränsa mig oavsett om det var tomater eller hamburgare jag förtärde, om ni fattar. Tränade gjorde jag nu knappt alls jämfört med när jag var fet, då slet jag som ett djur med träningen men då fick jag minsann ingen positiv kommentar kring det. .Är dock glad att jag ändå tränade så hårt då det alltid är sunt att hålla sig i form just för välmående och hälsa på både lång och kort sikt. Träning är ändå något man gör för sin egen hälsas skull.
Folk har mycket fördomar, åsikter, trosuppfattningar och antagelser. Folk gillar av någon anledning att störa sig på andras levnadsvanor. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv och att det inte finns några skäl att bry sig om vad andra tycker om kost och träning och viktnedgång och allt som hör därtill. Jag bestämmer vad jag gör och vet bäst om vad som fungerar bäst för mig. Allt som andra tycker och tänker om min livsstil rinner av mig och på samma sätt låter jag andra leva på sitt eget vis utan att lägga mig i eller ifrågasätta deras livsstil. Det är väl på så vis vi alla blir som nöjdast och gladast.
Idag är jag klar med viktnedgången och äter rätt rejält, har alltid i regel, i grunden ätit rejält. Redan på dagis fick jag beröm för att jag var så "duktig på att äta" och i skolan åt jag allt till skillnad från många andra barn som ofta kan vara kräsna gällande skolmat. Har även kommit igång hyfsat bra med träningen nu efter en släng av lunginflamation som jag drabbades av efter nyår. Jag äter det mesta, äter sånt jag gillar, har inga direkt begränsningar eller särskildheter gällande kosten. Äter det jag känner för men försöker välja bättre alternativ av livsmedel så länge smaken inte påverkas. Jag äter det jag behöver i de mängder som behövs beroende på hur aktiv jag är. Vilar man en hel dag behöver man ju inte särskilt mycket mat. Tränar man och dessutom är aktiv i övrigt krävs det mer energi. Tror jag har rätt bra koll nu för att undvika allt för stora pendlingar i vikten.
Hoppas ni vågar följa er egen väg och håller er t vad som passar er mat och kostmässigt!
//S
