Det här med att skaffa barn
Alla, eller de flesta av mina gamla och nya vänner har barn eller planer på att skaffa barn. Det är väl bra. Om de verkligen skaffar det för att de själva vill förstås och inte för att folk runtomkring försöker påverka dem. Det hoppas jag att mina vänner och bekanta är kloka nog att ta ställning till.
Känns dock som att många människor skaffar barn utan att de egentligen vet varför. Det är nånting som rent krasst tillhör livet för många verkar det som. Det är väl positivt för de som verkligen trivs med sitt nya liv som förälder. Men jag vet också många som klagar. Folk vars man börjar fundera på om valet att skaffa barn verkligen var ett väl genomtänkt val.
Hörde en mamma en gång som sa att "ibland vill jag inte ha kvar henne". Då blev jag arg. Stackars, stackars barn som har en mamma som ångrar sitt eget barn!
Jag kommer inte att skaffa barn. Det vore egoistiskt att skaffa det för andras skull och inte för att jag själv vill. Då blir det ju indirekt ett oönskat, framtvingat, icke skapt av eget önskemål -barn.
Det finns de som tycker tvärtom. Att det är egoistiskt att inte skaffa barn. Vem skulle man vara ego mot? Barnet som inte existerar?
Det finns de som tycker tvärtom. Att det är egoistiskt att inte skaffa barn. Vem skulle man vara ego mot? Barnet som inte existerar?
//S
