Så länge det finns liv finns det hopp.
Cykla var det bästa jag visste. Bara i somras såg jag tillräckligt bra för att cykla. Mina föräldrar tog hit min cykel när de hälsade på i helgen. "Så länge det finns liv finns det hopp". Men rösten ekar i huvudet. "Tyvärr Sofia. Men jag är läkare och måste vara ärlig...". Cykelbanorna i Östersund är så raka, strukturerade och fina. Med vita sträck på en del. Så man cyklar på rätt sida. Men vita cykel saknar både luft och aktivering. Jag funderar på att pumpa cykeln i morgon. Bara för att känna av känslan att ha nya luft i däcken så cykelturen går som en dans sedan. Kanske det funkar om man cyklar i slowmotion? Jag ser ändå några meter framför mig även om det blir gråare för varje meter.
Jag har börjat på ett gym iaf. Jag var ute och gick förra onsdagen och får plötsligt syn på något som liksom lyser upp på vänster sida om vägen. En träningsanläggning. Något drog in mig. En glad röst hörs. "Heej!". "Hej jag är bara här och kollar lite...funderar på att ev börja träna...". "Ja men DÅ ska jag visa dig runt!!". Sen var det kört. Det känns bra att ha nåt att göra utöver plugget som tar upp all övrig tid. Gruppassen är roliga och alla är glada och energiska. Det ger en liten social funktion att träna med andra. Jag har inte lärt känna så många andra i stan än så detta var braa.
Annars trivs jag i stan och min lägenhet på 19 kvadrat.Jag har allt jag behöver förutom tid. Sist jag pluggade tog det mycket kortare tid att läsa och förstå jämfört med att lyssna och förstå som nu är fallet. Men man vänjer sig förhoppningsvis. Det var ju fortfarande bara ett år sen som jag faktiskt kunde läsa en vanlig bok utan att orden flöt ihop. Studierna är ungefär som förväntat. Mycket hemmastudier, varierade examinationer, valbara föreläsningar som är värda att gå på.
Livet rullar vidare
S
Jag har börjat på ett gym iaf. Jag var ute och gick förra onsdagen och får plötsligt syn på något som liksom lyser upp på vänster sida om vägen. En träningsanläggning. Något drog in mig. En glad röst hörs. "Heej!". "Hej jag är bara här och kollar lite...funderar på att ev börja träna...". "Ja men DÅ ska jag visa dig runt!!". Sen var det kört. Det känns bra att ha nåt att göra utöver plugget som tar upp all övrig tid. Gruppassen är roliga och alla är glada och energiska. Det ger en liten social funktion att träna med andra. Jag har inte lärt känna så många andra i stan än så detta var braa.
Annars trivs jag i stan och min lägenhet på 19 kvadrat.Jag har allt jag behöver förutom tid. Sist jag pluggade tog det mycket kortare tid att läsa och förstå jämfört med att lyssna och förstå som nu är fallet. Men man vänjer sig förhoppningsvis. Det var ju fortfarande bara ett år sen som jag faktiskt kunde läsa en vanlig bok utan att orden flöt ihop. Studierna är ungefär som förväntat. Mycket hemmastudier, varierade examinationer, valbara föreläsningar som är värda att gå på.
Livet rullar vidare
S
