När hon sover
Giv mig sommar igen. Giv mig lycka igen. Giv mig frihet igen.
Sommarfrid och lyckotid. Glädjerus och sommarbrus. Nej, det är borta nu för att aldrig återvända eller bli i närheten av likadant, så som det var, så som jag trodde allt skulle fortsätta att vara. Allt är borta nu. Jag är borta nu. Långt borta. Borta från er men kvar i mitt skal. Fysiskt kvar. Själsligt borta.
Tjejen på bilden är långt borta, på väg längre bort. Hon ser inte längre lyckan i att vakna, vara vaken, vara närvarande. Hon hör elaka röster och brottas med demoner, var eviga stund av vakenheten. De skriker på henne och slår med knytnävarna så hårt att det borde göra ont men det känns inte. Ingenting känns eftersom ingenting finns.
Så hon väljer att blunda för allt. Sova trots att hon är vaken. Allt är så mycket enklare när hon sover.
