sofria.blogg.se

Inläggen den senaste tiden har dels ökat i frekvens och de har dessutom haft en ledsen ton. Jag har heller inte delat dem eftersom de varit väldigt personliga och tankarna jag burit på har gått via en direktlänk mellan huvudet ut i text. Har skrivit mest för att bli av med lite av det onda inom mig, Ändå känns det bättre att skriva det här än att skriva av sig i en dagbok. Kan nog inte riktigt svara på varför. Men att dela inläggen på facebook som jag oftast gör..nej det skulle inte innebära någon ytterligare förbättring i mitt eget mående och inte heller någon annans. Att skriva om mer allmänna tankar känns mer rimligt för att dela med andra för att lyfta inlägget.

Jag har kvar min ledsna känsla i kroppen. Tyvärr. Framförallt om kvällarna börjar tårarna välla över. De bara kommer helt okontrollerat. De kan dyka upp mitt i en mening eller mitt i en tanke. Mitt under en promenad eller ett träningspass. Jag saknar så mycket. Det ledsna består nog mest av saknad. Minnen och människor. Minnen med människor.