Svältfödda tårar i månskenssonatens eko
Jag ringde på klockan in till avdelningen. Det tog inte många sekunder innan en lång blond sköterska öppnade dörren.
"Har du några tecken på corona? Hosta, torr i halsen, snuva?"
"Nej, lite snorig på grund av gråt bara, så det är lugnt".
"Okej, så bra, du kan följa med här".
Vi satte oss i ett instängt, mycket sparsmakligt litet rum med fördragna persienner, två röda fåtöljer, ett litet runt träbord och en skum belysning.
"Jaha Sofia, vad bra att du kommit hit".
