sofria.blogg.se

Ja, jag har funderat senaste tiden varför jag har så sinnessjukt svårt för att tappa mina önskade kilon. Jag gick stadigt ner några kilo i somras. Några kilon är ändå en hyfsad skillnad när man som jag är ganska kort. Fem kilo ner är ju en förlust av fem liter mjölk liksom. Förlorar man detta så ryker ju ett mjölkpaket på varje ben, ett på magen, ett på rumpan och en halvliter per arm...förslagsvis. Men, jag vill tappa minst fem liter mjölk till, helst tio och jag VET att jag klarar det. Jag vet hur man gör. Jag har gjort det förut.

 

Det finns ju liksom ingen "överviktsgen" att skylla på som gör att jag av genetiska skäl har svårt att gå ner. Nej. Jag måste liksom alla andra äta mindre än min kropp förbrukar för att lyckas och detta enklast med hjälp av proteinrik och fiberrik mat som mättar bra, mycket energifattig mat som grönsaker och frukt samt gärna röra på mig och träna på som vanligt (tränar varje dag och fokuserar på mycket vardagsmotion, alltid). Varför går jag då inte ner mer då, varför har jag stått still/misslyckats senaste tiden?.

 

Det enkla svaret är helt enkelt det att jag inte kämpat tillräckligt. Jag "glömmer bort" hur mycket, hur och vad jag bör äta för att hamna på kaloriunderskott - för visst är jag väl medveten om själva metoden för att lyckas sedan länge. Det är jobbigt att ligga på underskott. Kroppen strävar efter att inta samma mängd som den gör av med och börjar man minska och enligt kroppen "underäta" energi så börjar den kämpa emot, rent evolutionärt. Jag tror att det är just det som är haken i mitt fall. Jag lyssnar för mycket på kroppen. Jag måste ändra mitt mindset och bestämma mig rent psykologiskt, i mitt huvud, för vad jag faktiskt strävar efter och tänker uppnå!

 

 

Jag är ju en livsnjutare i grunden och är väl, som så många andra, lite väl självgod ibland. Jag steker i smör för att det blir godare och tar en klick bea till köttet för att det blir torrt annars (ca 700 kalorier i 1 dl bea, just saying). Ja, egentligen är det en bra idé att skippa alla feta såser för det är där kalorierna finns, inte i köttet. Jag vet ju detta, ändå slappar jag till, blir för bekväm och självgod och glömmer bort vad jag egentligen strävar efter? 

 

När jag i perioder varit disciplinerad och skippat såser och smör så har det blivit väldigt tråkig och smaklös mat och jag tror det är därför jag börjat smyga in mer fett i kosten efter en viss tid (fett är smakförhöjande). Kanske en kombination av smaklös mat och smakrik mat alltså bör vara det mest hållbara i längden? En skvätt fett i maten men inga mängder som påverkar kalorimängden avsevärt. Fortsätta äta mängder av grönsaker precis som jag gör dagligen och fortsätta äta nyttigt i övrigt vilket jag också gör dagligen (med några få undantag förstås).

 

Sen måste jag helt sluta småäta eller äta mellanmål som det heter i modern tid. Varje mellanmål innehåller kalorier och dessa behövs inte när man ska minska på sina kalorier. Nej, då är det fullt tillräckligt att äta sina grundmåltider, actually. 

 

 

Nu kör vi! 

 

//S