Skillnader i bemötande som tjock vs smal (mina erfarenheter)
Ja, det är ju helt bisarrt egentligen men efter att ha pendlat 30 kg upp och 20 ner och hit och dit, under korta tidsintervall de senaste åren, har jag också tyvärr märkt stora skillnader i hur man blir bemött i olika sammanhang. Folk retar sig av någon anledning på att folk ändrar utseende snabt och mycket. Jag vet inte om de blir nervösa av att folk förändras? Iallafall försöker folk till och med att justera tillbaka en när man gått upp eller ner mycket och snabbt.
När det gäller bemötande märkte jag tydligt en skillnad när jag var som störst för ca 4 år sen. Då vägde jag typ 10 kg mer än nu. Jag märkte att folk inte riktigt tog en på allvar på något sätt. Folk tog sig friheten att driva med en mer och liksom.. se en som fet och misslyckad (kändes det som). Jag tränade faktiskt stenhårt när jag var sådär kraftig, men så fort jag sa det till folk så var det som om de liksom kollade på mig med ett menande "jahaja, det tror jag vad jag vill om". Hur som helst byggde jag nog en del muskler under min fettofas (hihi). Muskler som ingen såg då de var överbelamrade av fett.
Men sen. Sen gick jag ner några kilon där under sommaren och hösten och musklerna började synas i takt med att fläsket började ryka. Jag minns en kommentar av en klasskamrat som inte hade sett mig på länge sen efter praktiken som varit under hösten -18. "Heej åh vad fräsch du ser ut!!". Yes nu var man fräsch när det ofräscha fläsket börjat ofräscha sig bort. Det var ju en komplimang men samtidigt tänker jag bara att... är det ofräscht med kroppsfett? Egentligen inte va?!
Sen under våren när fläsket började ryka på allvar varvid jag bantade stenhårt mötte jag desto fler kommentarer och komplimanger. "Wow! har du börjat träna?!" Tack för den. När jag tränade stenhårt trodde ni mig inte och nu när jag bantat så hårt att jag inte orkat träna överhuvudtaget under flera veckor... DÅ tror man att de nu synliga musklerna beror på plötslig kraftig muskeluppbyggnad och deff? Nej jag vet inte ja. Andra kommentarer bestod av frågor om vad jag åt. "Vad åt du till lunch? Brukar du unna dig godsaker någon gång? Vad ska du äta till middag?". Jaa jag äter samma saker som när jag var 20 kg tyngre men mindre och mer sällan....
Sen när jag bantat färdigt och började gymma igen - för det orkade jag nu när jag fick återta en del kalorier - så märkte jag skillnader på hur jag blev bemött på gymet. Nu när jag såg mer vältränad ut i och med fettförlusten var det som om man vann mer respekt och uppmuntran, komplimanger och beröm. Inte bara på gymet utan i övrigt med.
Det är förstås kul med positiv feedback. Det tråkiga är att folk ändrar uppfattning om andra baserat på hur de ser ut. Nu när jag väger 10 kg mer än smal-tiden har jag återigen mött kritiska komentarer och felaktiga uppfattningar om hur man lever sitt liv. Jag är ju inte asfet men när man går upp tror folk på fullaste riktigt att detta beror på lathet, minskad träning och felaktig kost och DET är inte på något sätt fallet för mig.
Jag är övertygad om att de flesta som har mer eller mindre extrakilon på sin kropp inte sitter och trycker i sig chips och glor på film hela dagarna året om. Så lat och dum är väl ingen vuxen normalt fungerande individ som lever ett normalt liv där vi jobbar och gör vettiga saker om dagarna. Jag känner iallafall ingen som är överviktig för att den lever mer osunt än smala eller normalviktiga. För alla oavsett kroppsstorlek unnar sig godsaker ibland och alla äter mat - ibland nyttig och ibland mindre nyttig. Övervikt handlar i regel om andra saker som dålig mättnadskänsla, stress, känsloätande, okunskap om sitt energibehov mm. Det är heller inget fel på vare sig tjocka som smala människor så länge man trivs med sig själv och hur man ser ut. Att jag själv ska gå ner beror på att jag mår psykiskt dåligt av mina extrakilon och jag vill må bra.
//S
