Fem år med tvångstankar
Nu har jag haft mina tvångstankar i ganska exakt fem år. Jag minns precis hur det började, i början av 2018 när jag nyss hade börjat den fjärde terminen av utbildningen.
I början förstod jag inte vad det var. Tankar jag aldrig tidigare hade haft började dyka upp i mitt huvud och jag förstod varken hur de kunde uppstå eller hur jag skulle göra för att få bort dem. Det blev en daglig kamp. Jag ägnade nästan all vaken tid åt att försöka hitta på metoder och lösningar för att sluta tänka på de jobbiga, tvångsmässiga tankarna.
Men det var precis som om jag drabbats av någon sorts fysiska utslag som kliade så fort jag tänkte på dem. Som bara kliade ännu mer, när jag försökte klia bort dem. Det var en mardröm.
Det kunde ofta handla om sociala grejer som "om jag tänker för mycket på att jag kommer att göra bort mig så kommer det att ske" eller "om jag tänker negativa tankar om negativa egenskaper så kommer det att drabba min personlighet".
Det kunde även vara mindre jobbiga saker så som att jag var tvungen att andas på vissa sätt, annars kunde jag framkalla vissa sjukdomstillstånd, eller att jag var tvungen att repetera vissa repliker i huvudet för att förhindra att få negativa konsekvenser.
Vet inte varför dessa kämpiga tankar drabbade mig. Det var precis som jag beskrev ovan, att tankarna dök upp som en blixt från klar himmel, ovetandes om vad i helsike detta var för konstigt som attackerat min hjärna.
Tyvärr besväras jag än av dessa tankar. De varierar dag för dag, vecka för vecka. Tankar jag hade redan 2018 kan fortfarande dyka upp för att fastna då och då - när jag börjar tänka på dem. Under dessa fem år har jag haft de allra märkligaste tankarna man kan tänka sig. Så fort jag börjar tänka på någon av de tankar jag lidit av tidigare så är det kört, då fastnar de återigen, för att tids nog ersättas av någon annan jobbig tanke.
Brukar inte prata om detta med folk. Det märks heller oftast inte utåt, i och med att tankarna bråkar inuti mitt huvud, inte utanför. Tvångstankar märks i många fall genom synliga tvångshandlingar. Mina tvångshandlingar sker inuti hjärnan. Handlingarna består i att försöka få dem att försvinna genom olika tankemönster.
Tyvärr förvärras de bara ju mer jag ger dem uppmärksamhet. Tvångstankar går inte att tänka bort. Då fastnar de ännu starkare. Man "tänker fast dem".
Kanske blir jag fri från detta någon gång. Det är förstås mer i vissa perioder. Just nu har det varit kämpigt i några veckor, men ibland har jag perioder när de nästan helt låter mig vara i fred. Jag hoppas de blir mindre och mindre kommande år. Mindre starka det vill säga. Mindre fastnande.
Det hjälper ju llite att skriva om det iallafall. Kanske finns det någon där ute som blir hjäpt av att läsa om andra som har detta. Känns inte som det är självklart att prata om så pass konstiga saker som det faktiskt är.
Många icke drabbade av tvångssyndrom, tror dessutom att "det är väl bara att tänka på nåt annat". Nej, det funkar inte så, tyvärr. Då hade vi som är drabbade inte valt att plågas på det sättet. För plågsamt är det, när allt man vill är att få bort skiten. Men den sitter som klister. Klibbar fast.
Förhoppningsvis lättar det med åren. I framtiden.
//S
