Well maybe there´s a god above
Jag såg dig idag. Mötte dig. När jag minst anade det stod du där. Det var oundvikligt att inte hälsa. Säga "hej, det var längesen". På ett sätt kändes det bra. Vi fick ett så dramatiskt avslut och det var du som fick sista ordet, som vann.
Du har förstört så mycket för mig. Sett till att jag misslyckats, förlorat både vänner och självkänsla. Förstört mina chanse att få jobb och minskat min kraft att orka kämpa.
Jag är trött, så väldigt trött. Ett trauma är vad det är. Jag fick aldrig chansen att säga precis hur det var. Kanske är jag för eftertänksam och måste lära mig att agera direkt. Samtidigt är det så jag är. Man utvecklas genom livet. Vårt inre barn blir vuxnare och vi utvecklas för varje år som går. Samtidigt är vi olika som människor. Du verkar inte förstå det? Du jobbar med människor och förstår inte att ALLA är unika? Ingen liknar dig och ingen liknar mig. Ingen liknar någon.
Det är precis som om du utgår från någon form av grundmänniska. Någon som är ett ideal och någon att sträva efter.
I min värld är man stark om man vill något här i livet, att man kämpar. I din värld är man född duktig eller inte. Det är avskyvärt. Att du dömer folk på en gång.
Jag vet att det finns fler som du. Jag vet att det finns bra människor med. Som accepterar folk som de är och inte dömer dem utefter ditt ideal. Tur är väl det. Men en dag ska jag bevisa att även jag lyckas. Du ska få se.
//S
