Sluta tygla dig. Släpp lös dina vingar
Jag cyklar i natten. Jag tror jag fryser, men ångesten får mig att se bortom kölden. Jag vet vad jag gör och kraften är starkare än jag trodde en kraft kunde vara, jag måste iväg, det finns inget annat. Jag måste lösa alltihop, jag vill inte förlora nu. Jag har inget annat, ingen annan. Jag måste hjälpa dig, oss. Vara lojal som du brukar säga. Jag är beredd och jag måste.
Tanken på att svika dig gör ont. Det är det ångesten består av. Jag kvider av ångest och rädsla. Du får inte lämna mig. Jag måste hjälpa dig. Jag lovar att hjälpa dig. Kan inte svika nu. Har redan svikit så många gånger, inte ställt upp när du behövt min hjälp. Varit nära att förlora dig helt. Nu måste det ske, nu sker det. Jag går igenom gatan. Allt är mörkt. Många faror lurar bakom varje gatuhörn. En polisbil åker förbi mig. Jag är inte rädd. Jag går lugnt. Jag är ganska lugn. Jag har tagit en ångestdämpande tablett. Jag bryr mig inte längre. Inget händer. Jag fortsätter gå.
